Och så kom Polly...

 
Våra kära vänner har blivit med hund och vi fick träffa denna sötnosen häromveckan när vi var och hälsade på dem. Det är lustigt hur snabb man kan minnas ens egen tid när man skaffade sig husdjur, när lilla Nekosan kom till familjen. Hur man kände inför att ta hand om ett litet liv, lära den saker, att ha någon att gosa med, att känna sig viktigt och älskad av någon som egentligen tillhör en annan ras men snabb kommer in i familjen och blir en familjemedlem.
 
Det är många som ogillar när man jämför barn och husdjur och även om jag vet att det inte är samma sak är det många känslor som är desamma. Och det är nog så det ska vara för att få en lyckad relation, Nekosan är en del av vår familj, han är och kommer alltid att vara vår lilla kattbebis. Och nu när vi har Aria så har jag haft riktigt dålig samvete då Nekosan har glömts bort i stunder men han verkar ta det väldigt bra. När Aria sover vill han bli klappad eller busad med och så fort hon skriker är det han som springer först till henne för att kolla hur hon har det. Det för mig är det viktigaste och bästa betyget man kan få som kattmamma, för att även om det är creepy så anser jag mig vara en kattmamma till min kattbebis Nekosan.

Kommentera här:

Ӂrets