Aria: 7 veckor

 
Jag är grym på att hålla mitt eget huvud, okej, jag bemästrar det inte men jag kan göra det hyfsat bra. Ibland sover jag hela nätter, hela 7 timmar, ibland blir jag hungrig och väcker mamma för mat var 3:e timme. Jag var ingen kräkbarn i början, men nu vill jag gärna bli rapad och jag kräker gärna efter min frukost.
 
Jag har börjat le längre stunder, det gör mina föräldar glada, men mest av allt vill jag se bekymrad ut, för att jag undrar mycket och jag är nyfiken på vad jag ser, jag kommer att ha många frågor för mina föräldrar när jag börjar prata. Tills dess kommer jag att fortsätta att ge mig ifrån en massa ljud och fortsätta ge de mina fantastiska blickar.

Mini Semlor

 
Då var det dags igen, lite sen på det men jag älskar semlor och i år åt jag 3 styckna innan jag bakade egna. Jag är lite besviken på att ingen gröper ur semlorna, blandar brödet med riven mandelmassa och grädde och sedan stoppar tillbaka fyllningen. Det är så en semla ska skapas och det är så det är godast.

Mamma"ledighet"

 
Jag skrattar åt ordet, det är inte särskilt mycket ledighet utan tvärtom. Jag hinner knapp göra någonting på en dag och varje projekt tar extrem lång tid att utföra samtidigt som jag även försöker hinna med och njuta av vår tid tillsammans. Jag sörjer att hon utvecklas och växer samtidigt som jag är extrem stolt. Det är svårt det här med att ha barn och styra sina känslor, men jag älskar det. Jag njuter av dagarna vi är ensamma och ligger i soffan och sover, ammar, sover, myser, ammar, sover (repeat). Jag njuter även av dagarna vi är ute och träffar folk, fikar och pratar med andra vuxna människor. Och bloggen, tyvärr får den lida. Och bilderna, jag hinner inte lägga tid på att redigera eller ta den perfekta bilden, det blir vad det blir. Det är trots allt en spanjorskas dagbok ni läser och då blir det såhär, rå och verklighetsärligt.
Ӂrets