Förevig psyko

Jag trodde att det var en fas, en moment men efter ditt mail och dagens betende samt prat inser jag att du aldrig lär förändras. Hur vågar du ge mig en sådann ultimatum? Tror du att jags ka tycka synd om dig? Nej, jag ogillar dig, jag är rädd för dig, jag vill inte prata med dig, låt mig vara i fred!!! Jag vill inte prata med dig, jag vill inte hälsa på dig, jag vill inte titta på dig, du finns inte, du är inget i mitt liv, HEJDÅ!

Vissa människor är bara dumma och tror att livet ska vara enkel, att jag ska gå efter dem, att jag ska tycka synd om dem, de tror fel, de vet ingenting, de umgås jag inte med. Du var ett stort misstag! Bara för att jag pratar med dig betyder det inte att jag gillar dig, det finns något som heter att vara social, då pratar man med människor, det behöver inte betyda något, är jag den första som pratar med dig? Och hur FAN vågar du säga till mig såna saker, ska jag känna mig smickrad? Det gör jag inte, jag känner mig äcklad, jag känner mig hemsk, jag känner mig instängd, jag vill aldrig mer prata med dig, fan att vi måste gå i samma klass två år till, jag funderar på att flytta, på att byta, men sen har jag min kära Dogan, han får mig att le, han får mig att känna mig älskad utan att jag känner mig instängd, han är bra, jag tackar dig för allt du gör för mig.

Jösses jag är fan ingen ägodel! Jag är en människa. Jag kämpar genom livet som är tillräcklig tuff för mig, jag ska inte behöva stå ut med dina bekymmer, jag vill inget med dig att göra. STICK!


Nu får det bli lite trevligare nyheter, ikväll ska det dejtas och jag vill tacka dig så sjuk mycket för morgonens sms, nu känns det så himla bra, så befriande, jag är så glad för din skull, tack kära hemlige, tack. Förresten om morgonens inlägg är flummig så är det pga jag var nyvaken och hade så mycket att skriva på så kort tid, men nu försöker jag låta vettigt.
     Imorgon hämtar jag nyklarna och mitt nya hem invigs, jag börjar mitt nya liv, utan förbindelse, jag vet att den är bra, jag vet att jag kommer att lyckas, jag vet att jag har mig själv att lita på och jag är ju så skön att det inte kommer att vara några problem.
  
Tack för allt mina kära vänner, jag lär aldrig glömma er, ni finns i mitt hjärta, eller i mina minnesceller om vi ska vara lite mer korrekta. Idag insåg jag att jag är en myoglobin, vill du vara mitt hemoglobin?

Om 7 timmar är du min, om 16 timmar hämtar jag ut dina nycklar, om 24 timmar flyttar jag in

Ärlighet ger frihet och bekymmer

Tack, Åh gode du tack! Jag tackar för din ärlighet, äntligen känner jag att jag kan släppa taget om dig, om fantasidrömmen jag hade byggt upp, tack. Jag är väldig glad över att jag till slut inte bara kan säga att jag går vidare utan att jag även gör det. Visst, det känns som ett stort del av mitt hjärta har skurits bort, eller ramlat av men som vi alla vet så är det omöjligt, iaf när det gäller kärlekbekymmer. Jag lär åtminstånde ha dig kvar som vän och det uppskatar jag, tack för din ärlighet.

Dock, någon annans ärlighet var jag inte lika förtjust i, du lär aldrig läsa detta, det glädjer mig. Här kan jag uttrycka mig, här kan jag skriva hur jag känner, det var ett tag sedan jag skrev, först kände jag inte för att skriva, för att berätta vidare vad jag kände, sedan i måndags när jag behövde dig som mest lätt du mig inte komma in, och samma sak igår, men idag, idag behöver jag dig och du här, du låter mig skriva och jag har så mycket att berätta.

Jag minns inte förra veckan så bra, förutom fredags när det gicks ut med killarna. Kvällen började lugn, vi satt och drack, Dogan och jag pratade en massa medan Martin satt och lyssnade, typisk. Vi begav oss vidare till en massa pubar där jag råkade träffa nästan alla jag känner, det smådansades på pubarna och på gatorna för att sedan avsluta kvällen på Heartbreak, ett ställe som trots alla mina fördommar var ganska okej, förutom äckelgubben med sin kompis som följde efter mig i dansgolvet och den kortväxte killen som inte slutade tafsa på mig. Jösses säger jag bara! Även denna kvällen störde jag mig på Martin då han hela kvällen försökte äga mig och ja, han skickade en massa dåliga vibbar. Dock räddades kvällen av mina tre svenska hångel, vars namn jag inte minns, förutom han som hetter Torbjörn, ni förstår nog varför jag minns just hans namn. Vad har ni för raggningreplik? Min är är du svensk? och sedan om svaret är ja så hånglar jag med dem, än så länge ingen som har sagt nej eller sluta. Fredagen avslutades vid 7 på morgonen i Dogans säng, ensam kramande min väska, kall och otrolig trött. Killarna fortsatte festandet.

Lördag: vaknar vid elva, mår piss! Efter att ha legat kvar ett tag i sängen beger jag mig upp för att göra något vettig, men vad kan man göra hemma hos andra, jo, jag diskar! Sedan bäddar jag hans säng och slutligen väcker jag honom, vi är fortfarande påverkade och försöker minnas gårdagen, vi skrattar en massa, jag minns min bästa hångelkille, Dogan ångrar all sitt drickande, vi båda ångrar en sak, en sak som vi har gemmensam, en sak jag inte tar upp än. Vi minns gårkvällen och förstår inte varför Martin inte förstår att jag inte vill något med honom att göra. Jag sa det till honom och han klagade på Dogan att jag gick runt med alla och att han ej visste vart han hade mig. Nu skriver jag det här och jag har sagt det till dig tusen gånger tidigare, jag vill inte ha ett förhållande, jag känner mig då instängd, jag behöver utrymme, jag behöver vara fri, jag behöver flera, en massa som inte försöker äga mig, jag är så sjuk trött på att ni alltid ska se mig som en ägodel, sluta, snälla sluta gilla mig. Är det verkligen så svårt att förstår eller måste jag förklara det en gång till?

Måste snart till skolan och jag lär inte hinnaskriva ner allt, därför måste jag lära mig att blogga oftare, men jag måste berätta att jag fick något som fick mig att darra, darra av skrcäk, vad hade jag gett mig in på, varför leker jag med folk som inte förstår reglerna. Jag ska sluta deppa nu, jag lär fixa allt själv, när jag får chansen återkommer jag till bloggen, jag har saknat dig, du är så underbar, du lyssnar, du låter mig skriva, du dömer inte mig, du bara lyssnar, varför finns det inte flera som du? Jag lär sakna dig, jag saknade dig, du är min.

          1 DAG KVAR!! Imorgon gäller det

Cita, cellen och snön

Jag börjar gilla det här med cellen, trots att min trötthet tog över 75% av lektionen och jag försökte verkligen förstå vad som sades men mina tankar flög iväg, de åkte bort från min kropp, var de hos dig?

Idag vaknades med snö, det cyklades till skolan, jag hade ingen ork, men efter några av Dogans smekningar mot min rygg så kändes det plötsligt bättre, kan det ha varit så enkel? Kommer hem, vilar, äter, vilar igen, blir så oehört deprimerad, vill inte prata med någon, vill isolera mig samtidigt som jag står och väntar på dig, på ditt samtal, varför har du aldrig av dig, vem är du egentligen? Inte ens jag vet det, lär du komma ur ditt gömställe någon dag och ge mig den uppmärksamhet jag behöver, lär du älska mig lika mycket som jag älskar dig? Jag älskar dig för att du inte finns, endast i mina fantasier, i mina drömmar befinner du dig, där dyker du upp, jag har aldrig träffat dig förut, men i mina drömmar känner du mig, i mina drömmar älskar du mig, i mina drömmar får du mig att le, lär jag le inatt också?

Ӂrets