Höst, kyla och strepto

Det var trots allt inte så farligt när kylan kom, jag hade förväntat mig ensamma nätter i min kalla säng med min laptop fylld med sommarbilder som jag längtade efter, men nope, jag njuter, kylan känns skönt och ännu skönare är min käras varma kropp som värmer mycket bättre än vilken element i världen, plus att den pussar och kramar, bonus!

Ca tre gånger i veckan får jag himmelsk god mat, mat lagad med kärlek, resten av veckan äter jag knäckebröd och längtar mig bort till alla de goda smakerna som tar mig till himmelsriket. Jag avskyr att äta ensam och det är nog därför jag inte överanstränger mig för att laga något bättre än mina kära knäcke. Kanske nästa vecka byter jag ut
mina knäckebröd mot coscous...hmm... men det är ett stort steg så vi får se om jag vågar göra det.

Nu måste jag gå och göra något mer vettigt av min dag, få se om jag vågar engagera mig mer i min kära blogg, jag saknar den trots allt, även om den inte saknar mig.
Uppsi och hoppsi!
Årets höst känns underbart
Kyla och kärlek
Värme och mys
En glad Cita har skapats!

Sjukling söker sjukskötare

Åter igen sjuk och klen, jag inser att jag inte kan ta hand om mig själv. Jag kan inte ligga i sängen och sova, jag kan inte bete mig som en sjuk människa.

Idag vaknade jag med smärta i hela kropen, kunde knapp gå och skakade, allting snurrade men jag kunde ligga kvar i sängen så jag klädde på mig och försökte cykla iväg och köpa mat. Jag krockade nästan med en parkerad bil och jag var i allmänt en fara ute i trafiken.
Jag anlände till affären och tog en masa saker som jag inte riktigt ville ha. Mina händer skakade i expressfart när jag skulle betala och blicken var inte stabil. Kom hem blöt då det regnade och försökte laga mat då jag trodde att allting berodde på matbrist, dock var jag inte hungrig. Jag trängde i mig en röra av saker jag hade köpt + det jag hade i kylskåpet, tittade på film och sedan trots att jag mådde sämre började jag städa, tills nu,
Kläderna är i garderoben, sängen bäddat och skrivbordet rent. Dock har jag disken kvar, den tar jag imorgon. När jag är uppe i varv försvinner smärtan, jag tvingar mig själv att göra saker för att lidandet ska försvinna men så fort jag stannar kommer den tillbaka,
Jag behöver någon som tar hand om mig, någon som tvingar mig att ta hand om min kropp, om mig själv. Vem kan personen vara?Det måste vara någon som känner mig, någon som bryr sig, någon som kan hantera mig.

Är det du?
Ӂrets