Vem ger mig rätt att bestämma?!

Jag träffade dig igår, det var som om du hade varit borta en dag, du var likadan, men jag hade förändrats. Det var inte som innan, något var fel, något var annorlunda, dina händer kändes främmande, men dina kyssar var desamma. Jag kan inte se oss längre men vill inte förlora dig, jag vill vara din vän, vill du vara min?

Jag känner mig bekväm med dig,  jag kan sova brevid dig, jag kan skratta och hoppa, men jag kan inte berätta allt, jag försöker men då blir du sårad, istället håller jag det för mig själv och på så viss blir jag sårad, finns det någon som vill höra det jag har att säga, ja, du finns, du läser, du är min och jag kommer att vara trogen så länge du inte dömer, du lär få mina tankar, du lär få mina besvär men även all min kärlek, du är min utgång, du får aldrig bli verklig.

Jag berättade allt jag kände, han kände likadant som förr, det gjorde inte jag. Han blev ledsen, han ville inte lyssna, han sa att jag var självvisk, att jag borde tänka på honom, men jag då? Finns inte jag?Jag blir ledsen om du inte släpper mig fri, jag blir ledsen om du inte stannar kvar som min vän, jag blir ledsen om du ger dig av utan att säga adjö.

Jag ger oss tid, två år ska inte slängas iväg, att göra slut tar tid, förlåt för att jag inte insåg det, vi måste se om vi trivs lika bra ihop, om det inte bara är i vår fantasi som vi är lyckliga, men jag är ganska säker på vad jag vill ha ändå ska jag ge det tid, ge oss en chans, lär bli vi ett?

78-62-90

Tisdag morgon, Alex kommer hem. Vaknar tidigt för att möta honom i centralen, umgås och sedan dra vidare till skolan. Jag vet inte hur jag ska känna, jag vet inte hur jag ska berätta, jag är kluven.

Igår var det en bra dag, solen sken och det kändes som sommar, tills skuggan kom, då påmindes folket att vintret inte var slut, men snart, snart njuter jag av värmen, snart kommer framgången, den kommer nu.

Jag vill tacka både Sandy och Patrik för att ni bryr er så mycket, för att ni känner mig så väl, för att ni alltid försöker få mig på gott humör, tack för att ni finns för mig.

Tyvärr känner jag inte för att skriva mycket, jag behåller det hellre till mig själv, jag vill inte dela med mig, säkrast befinner sig tankarna hos mig, så min kära läsare, du får ursäkta mig men jag kan inte, jag vill inte, du är inte rätt människa, du är inte jag.

Om ni undrar vad som menas med dagens rubrik så ska det förklaras för er. De sägs att en kvinna har 90-60-90. jag har 78-62-90, hahhaha, fan vad onödigt det känns att skriva om det nu, men jaja, nu ska jag fixa mig för att sedan hämta Lenander. Ha en skön dag. PÖSShaj!

En sömnlös natt i Lund

Min helg spenderades utanför hemmet och jag måste erkänna att min kära säng har saknats. Det började med utgång till 66:an  där mina lockar försvann, min tändare hittade tillbaka till min väska och Cita fick reda på att boxningskillarna kan dansa och är inte så tokiga att titta på. Det möttes även en snubbe som liknande min förföljare, troligen släkt, issch, nej! Jag flydde så fort jag insåg hur lika de var. Fredagkvällens  trevliga överraskning var att träffa på Reza i 66:an, självklart dansade vi och byte nummer, nästa gång drar vi ut och festar! Eftersom Cita har en kamera och gillar att fota så blev det några fyllefoto och även fyllesms till min nya kontakt, Erik! Välkommen till listan! Vi avslutade kvällen tidigt och på väg hem snöade det. Bildbevis?Javisst!


Lördagen blev man väckt vid ett tiden, frukost käkades vid två, vid tre var man klar och klockan fyra blev det en dusch för att ta bort gårdagens festlukt av cigarretter och alkohol blandat med killparfym, isschh! Efteråt var det dags för mat åter igen och sen fick Cita fixa väskan snabbt och dra till Lund för att titta på film. Så fort tåget stannar i Lund börjar min mobil krångla, den känner att jag har lämnat kära Malmö och den är rädd, men jag håller om den och viskar tyst att det är okej, Erik tar hand om oss sen.Vi anländer, jag och min mobil, till Erik och tar en rätt så seg hiss upp till femte våningen. En gång framme pratas det smått för att bryta isen som har skapats sen i måndags och sedan tittar vi på film, eller bättre sagt vi tittar på en halv film, slutet av Babel filmen, tror den hette så. Det blev en blandning av film och mys som avslutades med lite käk och en trevlig kamrat till Erik som var så oehört söt! Jag fick två brödbitar av honom som jag tyvärr inte var sugen på så Erik fick ta dem. Efter att man har ätit måste man vila och så blev det, vila som ledde till mys, mys som ledde till... som ledde till sömn. Sömn som jag aldrig fick, måste ha vaknat varannan timma och bland annat messat Sandy, spelat i min mobil, tänkt på mina drömmar, som för en gångs skulle bara handlade om Erik, dock ägnades en milisekund till dig, men det var troligen en gammal minne som kom upp. Jag slog knät mot elementet x antal gånger, jag hörde någon som spelade en konstig instrument och sedan någon som sjöng tror jag, gamla klassika låtar, undrar om det var en dröm eller om personen verkligen existerar. Jag kan inte förstå varför jag skulle drömma något sånt. Vid 10-tiden vaknade Erik äntligen upp, jag fick min frukost och åkte hem. En gång i Malmö insåg jag hur långt jag hade åkt, hur isolerat jag har levt, åh kära Malmö du är mitt hem.
165889-67

Helgens minnesvärde kommentarer:
P: Vilken dialekt har du?
C: Ursäkta?
Pedran antydde på att jag inte pratade skånska och undrade därför vad jag hade för dialekt, en blandning av spanska med engelska och svenska ;-) Duger svaret?

E: Vad len du är! (kommenterar han med en väldig het röst medan hans händer åker upp och nerför min kropp)
C: Tack! (jag vet, tänktes det tyst medan leendet kom fram)
Ӂrets