Lets be Black

Livet har nere ar underbart och vi spenderar dagrana in och ut med vara langa promenader till stranden, till stan, tillkaffe, glass, carrefour, men anda kan jag inte sluta kanna mig sa rastlos. Hur kan detta komma sig? Jag kan bara inte slappan av och ha semester, jag maste hitta po grejer och snart kannas stranden inte lika lockande, allt ar inte lika vackert, jag har sett skonheten en gang och nu ar det svart att se utan den.

Men oroa er inte mina kara lasare, vi ar bruna, goda och glada. Trots att Bea gar med bandage i foten och jag har forstord min fot ar det absolut inget som hindrar oss fran att ta batturer, bada galet och kopa skyhoga klackar!

Snart kommer vi hem till Sverige och visar er brannan, om vi inte hores innan dess, far ni ha en megasyupertrevlig Vecka!
Ӂrets