Förevig psyko

Jag trodde att det var en fas, en moment men efter ditt mail och dagens betende samt prat inser jag att du aldrig lär förändras. Hur vågar du ge mig en sådann ultimatum? Tror du att jags ka tycka synd om dig? Nej, jag ogillar dig, jag är rädd för dig, jag vill inte prata med dig, låt mig vara i fred!!! Jag vill inte prata med dig, jag vill inte hälsa på dig, jag vill inte titta på dig, du finns inte, du är inget i mitt liv, HEJDÅ!

Vissa människor är bara dumma och tror att livet ska vara enkel, att jag ska gå efter dem, att jag ska tycka synd om dem, de tror fel, de vet ingenting, de umgås jag inte med. Du var ett stort misstag! Bara för att jag pratar med dig betyder det inte att jag gillar dig, det finns något som heter att vara social, då pratar man med människor, det behöver inte betyda något, är jag den första som pratar med dig? Och hur FAN vågar du säga till mig såna saker, ska jag känna mig smickrad? Det gör jag inte, jag känner mig äcklad, jag känner mig hemsk, jag känner mig instängd, jag vill aldrig mer prata med dig, fan att vi måste gå i samma klass två år till, jag funderar på att flytta, på att byta, men sen har jag min kära Dogan, han får mig att le, han får mig att känna mig älskad utan att jag känner mig instängd, han är bra, jag tackar dig för allt du gör för mig.

Jösses jag är fan ingen ägodel! Jag är en människa. Jag kämpar genom livet som är tillräcklig tuff för mig, jag ska inte behöva stå ut med dina bekymmer, jag vill inget med dig att göra. STICK!


Nu får det bli lite trevligare nyheter, ikväll ska det dejtas och jag vill tacka dig så sjuk mycket för morgonens sms, nu känns det så himla bra, så befriande, jag är så glad för din skull, tack kära hemlige, tack. Förresten om morgonens inlägg är flummig så är det pga jag var nyvaken och hade så mycket att skriva på så kort tid, men nu försöker jag låta vettigt.
     Imorgon hämtar jag nyklarna och mitt nya hem invigs, jag börjar mitt nya liv, utan förbindelse, jag vet att den är bra, jag vet att jag kommer att lyckas, jag vet att jag har mig själv att lita på och jag är ju så skön att det inte kommer att vara några problem.
  
Tack för allt mina kära vänner, jag lär aldrig glömma er, ni finns i mitt hjärta, eller i mina minnesceller om vi ska vara lite mer korrekta. Idag insåg jag att jag är en myoglobin, vill du vara mitt hemoglobin?

Om 7 timmar är du min, om 16 timmar hämtar jag ut dina nycklar, om 24 timmar flyttar jag in

Kommentera här:

Ӂrets