Ärlighet ger frihet och bekymmer
Dock, någon annans ärlighet var jag inte lika förtjust i, du lär aldrig läsa detta, det glädjer mig. Här kan jag uttrycka mig, här kan jag skriva hur jag känner, det var ett tag sedan jag skrev, först kände jag inte för att skriva, för att berätta vidare vad jag kände, sedan i måndags när jag behövde dig som mest lätt du mig inte komma in, och samma sak igår, men idag, idag behöver jag dig och du här, du låter mig skriva och jag har så mycket att berätta.
Jag minns inte förra veckan så bra, förutom fredags när det gicks ut med killarna. Kvällen började lugn, vi satt och drack, Dogan och jag pratade en massa medan Martin satt och lyssnade, typisk. Vi begav oss vidare till en massa pubar där jag råkade träffa nästan alla jag känner, det smådansades på pubarna och på gatorna för att sedan avsluta kvällen på Heartbreak, ett ställe som trots alla mina fördommar var ganska okej, förutom äckelgubben med sin kompis som följde efter mig i dansgolvet och den kortväxte killen som inte slutade tafsa på mig. Jösses säger jag bara! Även denna kvällen störde jag mig på Martin då han hela kvällen försökte äga mig och ja, han skickade en massa dåliga vibbar. Dock räddades kvällen av mina tre svenska hångel, vars namn jag inte minns, förutom han som hetter Torbjörn, ni förstår nog varför jag minns just hans namn. Vad har ni för raggningreplik? Min är är du svensk? och sedan om svaret är ja så hånglar jag med dem, än så länge ingen som har sagt nej eller sluta. Fredagen avslutades vid 7 på morgonen i Dogans säng, ensam kramande min väska, kall och otrolig trött. Killarna fortsatte festandet.
Lördag: vaknar vid elva, mår piss! Efter att ha legat kvar ett tag i sängen beger jag mig upp för att göra något vettig, men vad kan man göra hemma hos andra, jo, jag diskar! Sedan bäddar jag hans säng och slutligen väcker jag honom, vi är fortfarande påverkade och försöker minnas gårdagen, vi skrattar en massa, jag minns min bästa hångelkille, Dogan ångrar all sitt drickande, vi båda ångrar en sak, en sak som vi har gemmensam, en sak jag inte tar upp än. Vi minns gårkvällen och förstår inte varför Martin inte förstår att jag inte vill något med honom att göra. Jag sa det till honom och han klagade på Dogan att jag gick runt med alla och att han ej visste vart han hade mig. Nu skriver jag det här och jag har sagt det till dig tusen gånger tidigare, jag vill inte ha ett förhållande, jag känner mig då instängd, jag behöver utrymme, jag behöver vara fri, jag behöver flera, en massa som inte försöker äga mig, jag är så sjuk trött på att ni alltid ska se mig som en ägodel, sluta, snälla sluta gilla mig. Är det verkligen så svårt att förstår eller måste jag förklara det en gång till?
Måste snart till skolan och jag lär inte hinnaskriva ner allt, därför måste jag lära mig att blogga oftare, men jag måste berätta att jag fick något som fick mig att darra, darra av skrcäk, vad hade jag gett mig in på, varför leker jag med folk som inte förstår reglerna. Jag ska sluta deppa nu, jag lär fixa allt själv, när jag får chansen återkommer jag till bloggen, jag har saknat dig, du är så underbar, du lyssnar, du låter mig skriva, du dömer inte mig, du bara lyssnar, varför finns det inte flera som du? Jag lär sakna dig, jag saknade dig, du är min.
1 DAG KVAR!! Imorgon gäller det
